Welcome to Hästekas farm

Seglings- (sjöfarts) termer

Under mitt 25-åriga seglingsliv där jag seglat kanske 35.000 nautiska mil och bott på båtar 4 år av mitt liv har jag tillägnat mig ett visst vokabulär. Nu har jag aldrig gått någon kurs, eller aktivt försökt lära mig, men i takt med att jag umgåtts med andra seglare och läst många böcker om segling så har en del ord fastnat, ganska många faktiskt, och med tiden har jag fått erkänna att det ibland är viktigt att ha ett korrekt språkbruk till havs, där det ibland inte finns plats för missuppfattningar. Att lära sig orden är inte bara att lära sig segla och fungera på en båt, utan ett sätt att lära sig en livstil och en "historia".
Först några grundläggande ord, där vissa har att göra med handhavandet av båten och andra med navigation. Vill du läsa överkursen (som även innehåller de grundläggande) så "scrolla" ner en bit. Varje ord här har jag haft nytta av.

Båten Arrandirs hemsida
Seglingskurser med Sebastian

Grundläggande

Akter(skepp) (stern); bakre delen av ett fartyg, jfr häck.

Akterförtöjd (stern-fast); förskeppet förankrat eller förtöjt vid boj
och endast aktern in mot kaj e.d.

Akterpik (after-peak); utrymme akter ut, ofta färskvattentank.

Akterseglad, bli (to be left astern, to miss one?s ship eller - om det
sker medvetet - to jump ship); att missa fartyget vid avgång.

Akterspegel (stern); plan akter, jfr häck.

Akter ut (aft); belägenhet på akterdäck eller någonstans i kölvattnet.

Akter över (astern, abaft); riktning mot fartygets akter eller dess kölvatten.

Angöra (make land); från sjön närma sig kusten, vare sig syftet enbart
är att få landkänning eller att anlöpa någon hamn där innanför.

Ankare (anchor, på sjömanslang mudhook eller killick, "stenankare").
Mångtusenårigt fartygsredskap som blivit allmänmaritim symbol, ibland
med betydelsen "hopp"; flitigt förekommande i sjömanstatueringar, ofta
på icke-sjömansmässigt vis intrasslat i sin ankarkätting/ankartross.
När ankaret släppt bottnen är det lätt, man har lättat ankar.

Ankarspel (windlass); slags hiss- och draganordning på backen för
fällning och hivning av ankaret. Jfr capstan.

Ankomst (arrival, lågty. ankumpst); se ETA.

Anlöpa (call at, lågty. anlopen); besöka en hamn för lastning,
lossning eller annat ärende. Förutsätter att fartyget ankrar på
redden, förtöjer vid boj eller vid pollare i land, dvs lägger till vid
kaj. Ofta hopblandat med angöra.

Avdrift (leeway); fartygets tendens att driva något åt lä.

Avgång (departure); se ETD/ETS.

Babord (port, portside); kallades före 1884 på engelska larboard - av
ladeboard, en lastport som brukade finnas på fartygets "vänstra" sida.
För att undvika sammanblandning med det snarlika men diametralt
motsatta starboard skiftades termen ut mot port eller portside, den
sida man lade till med. Babord, det fornnordiska bagbord, syftar på
att vikingastyrmannen vände bakdelen åt den sidan då han hanterade den
åt styrbord belägna styråran. Enligt traditionen skall maskinfolkets
hytter ligga på babordssidan. I fråga om vindförhållanden talar man ej
om babord och styrbord utan om vridande åt vänster (veering) eller
höger (backing).

Bank, bar (bank, av lågty. bank, resp. bar, av fra. barre,
"sandrevel"); grund bestående av sand (sandbank) el. lera. Bank kan
även betyda flodstrand o.d. (embankment där det rör sig om en anlagd
vall), liksom moln- (bank of clouds) eller dimbank (fogbank).

Bedarra (via no. bedara seg av lågty/nederl. bedaren, "lugna sig", på
eng. abate); om avtagande vindstyrka. Jfr mojna.

Belägga (belay); fastgöra (t.ex. en tågända som lätt skall kunna
lossgöras). Förekommer bl.a. i uttrycket "Stopp och belägg!" (belay
there).

Bleke (calm); stiltje, vindstilla, blankt hav.

Block; enkla lyftanordningar ombord, bildar tillsammans med tågvirke taljor.

Bog (bow, "the eyes of the ship"); dels fartygets förskepp, dels
riktning ut över fartygssidan för om tvärs, dvs kranbalksvis.

Bom, last- (derrick); ett slags lyftanordning. (Föga anar vi att den
gamla hederliga lastbommen fått sitt engelska namn av bödeln Derrick i
London. Han uppfann på 1600-talet svängbommen, som rationaliserade
hängningarna men även fick vidare användning till sjöss. Jfr Tross.)

Bris (breeze, via lågty. av fra. brise); vindstyrka mellan stiltje och kultje.

Bränning (breaker, surf; av lågty/nederl. brandung); ett slags
brottsjö, el. framrullande vågor som bryts mot kustformationer eller
grund (grundbrott).

Bunkra; skaffa ombord fartygets drivmedel. Även lite på skämt om att
anskaffa ädla drycker. Jfr Koj.

Bäring (bearing); kompassriktning till eller från känt föremål etc.

Destination, destinerad (bound for); sjöresans mål. Jfr voyage

Distans (distance); avståndet mellan två positioner, mätt i nautiska mil.

Distansminut, se nautisk mil.
Durk; "golv" ombord.

Dyning (swell, av lågty. düning); lång och avrundad vågrörelse som
vittnar om storm i samma område som just bedarrat eller förebådar
annalkande storm ifrån samma håll ("dogs running before their
master"). Den kan även bero på undervattensbävning, jfr tsunami.

Däck (deck, lågty. deck, "betäckning"); dels med innebörden "ute i det
fria" (ute på däck) och dels "våningsplan" ombord, på ovansidan
motsvarande "golvet" - se durk - och nedtill "(inner)taket".

Farled (fairway); navigerbart farvatten.

Fender(t) (av eng. fend, "avvärja"); förr ofta med tågvirke omspunnen
dyna, som hängs ut för att skydda fartygssidan mot stötar. BA-fender
är en stor special-fender i Buenos Aires? dockor.

Fira, fira ned (ease); på kontrollerat sätt släppa efter på tågvirke
eller kätting, etc. Sålunda en vertikal rörelse. Jfr slacka.

Friskar i (getting up); gör vinden då den tilltar i styrka.

Förpik (forepeak); (förråds-) utrymme under backen. Jfr "slå läns".

Förtöja (moor); lägga fast fartyget vid pollare o.d. "Fyra femtedelar
av jorden är vatten ? resten är till för att förtöja vid." Jfr lägga
till.

Hem, ta (home); ofta detsamma som hala. Ett ankare är "hemma" när det
sitter i klyset.

Hissa (hoist, lågty. hissen); urspr. ren sjöterm med innebörden lyfta,
förflytta uppåt.

Hytt (cabin); sjömannens bostad ombord. (Norska lugar, danska kahyt.)

Hyva; hiva, men även kasta, slänga, dumpa något överbord.

Håll an! (avast!); stopp, vänta, gör ett uppehåll!

Kapell (cover; av ital. capello, "hatt", "lock"); skydd av segelduk
e.d. över ankarspel m.m.

Kapsejsa (capsize, av spanska cabeza, "huvud"?); om fartyg som slår runt.

Kapten (captain; av lat. caput, "huvud"); bruklig titel när man
tilltalar "Gubben". Befälhavarens officiella engelska titel är master,
av lat. magestis navis som lär ha myntats under kriget mot Kartago för
över två tusen år sedan.

Katamaran; tvekölat flytetyg, av tamilska katta ("knyta ihop") och
maram ("trä"), ursprungligen par av timmerstockar.
"Kilroy was here"; syftar på fartygsinspektör James J Kilroy
(1902-62), som faktiskt aldrig satte sin fot utanför hemlandet USA.
Däremot "sajnade" han sålunda på fartygsplåtarna efter att ha utfört
sina inspektioner. Orden blev bevingade och flög ut över hela världen,
bl.a. med benägen hjälp av glatt klottrande amerikanska sjömän.

Knop (knot); dels sjömans-"knut" (även bend på eng,) - jfr stek - och
dels hastighetsmått till sjöss (en knop är en nautisk mil/timme). Jfr
logg.

Knyta sig; detsamma som törna in i betydelsen gå till kojs.

Koj (bunk, rack); av holl. kooi, "inhägnad". Sjömannens sovplats
kallas även "slaf" (jfr fylleslaf), "binge" och "bunke". Det
sistnämnda efter engelska bunk, som egentligen var en kolbox. Vilket
myntat de globalt gångbara orden bunkra, bunkers etc.

Kompass (av lat. compassus, dvs "omkrets"); instrument som med hjälp
av jordmagnetismen visar väderstrecken. Indelningen i 360° kommer från
de matematiskt avancerade babylonierna för 4.000 år sedan. Deras
mätmetoder - även av tid m.m. - baserades på talet 60.

Krabb sjö (choppy sea); häftig sjö med korta, höga vågor.

Kränga (heel /over/; av nederl. krengen); om fartyget när det tar en
överhalning, dvs rullar åt ena sidan. Jfr Slingra.

Kuling, se kultje.

Kurs (track, course); väg mellan två förutbestämda positioner.

Kölsvin (keelson); företeelse i de nedersta regionerna, aktuellt som
omvårdnadsobjekt ("mata kölsvinet") för nyblivna sjömän. Vilket på
engelska motsvaras av uppmaningen to feed the camel (den grova fender
som även på svenska kallas "kamel"). De kan också skickas iväg för att
hämta Matthew Walker (taljerepknopens engelska namn) eller "the key of
Keelson". Jfr Lanternor och Postbojen.

Kölvatten (wake); den handstil akteröver som avslöjar om
rorsman/rorgängaren ägnat sig åt att skriva namnet.

Lanternor, sido- (side eller running lights); sido- eller gångljusen
till sjöss, rött om babord och grönt om styrbord, introducerades först
kring 1830. Det kan förekomma att någon nybörjare blir skickad till
båtsmanssjappet för att hämta grön olja till styrbordslanternan eller
röd till babords-dito. Om han inte hittar någon kanske han skickas
tillbaka efter en pyts med visselånga. Jfr Kölsvin och Postbojen.

Logg (log); anordning för att utröna knoptal genom vattnet. Logglinan
bär mätmarkeringar i form av knopar, därav hastighetsmåttets namn.
Avståndet mellan logglinans knopar är 15,43 meter. Antalet knopar
under timglasets 30 sekunder är antalet knop genom vattnet.

Lovart (windward, av nederl. te loeve waart, "åt vindsidan"); den
riktning varifrån vinden ligger på. Att slå en läns i lovart
rekommenderas ej.

Lucka (hatch); flyttbar "ridå" över lastrum. Syftar ibland på hela
rummet, men egentligen är det öppningen (hatchway) eller "locket"
(hatch cover) som avses. "Finska patentluckor" är en skämtsam
beteckning på de gamla träluckorna på lösa skärstockar över
lastrummet, förseglade med lucksegel, skalkjärn och luckekilar. Eng.
batten your hatch! ("skalka luckan!") kan betyda "håll klaffen!".
Vilket även kan heta stow it! ("beslå!").

Långskepps (fore-and-aft /line/); om fartyget i hela dess längd. Kan
ibland även avse hela fartygssidan mot kaj (alongside).

Lä (lee); motsatsen till lovart.

Lägga till (berth); om fartyget när det lägger sig långskepps vid kaj
o.d. Jfr förtöja.

Länsa, läns (pump, dry off, av lågty/nederl. sjötermen lens, "tom");
(bl.a.) befria(d) från vatten. Jfr "Slå en läns".

Mantåg (manrope); säkerhetståg i höfthöjd, t.ex. på fallrepet.

Nautisk mil, distansminut (nautical mile); 1.852 meter. Stör ej
känsliga sjömäns själsfrid genom att säga "sjömil" En sådan sägs vara
identisk med en gammal tysk geografisk mil på 7.420 meter, som förr
lär ha använts som mått på de svenska lotslederna. Detta har
emellertid ifrågasatts, liksom lämpligheten av att använda termen
distansminut. T.o.m. i yrkesnautiska kretsar finns förespråkare för
sjömil i betydelsen nautisk mil.

Pentry, penteri (pantry, "skeppsskafferi", av lat. panis, "bröd");
utrymme för servis, diskho etc i anslutning till mäss och byssa.

Position (position); den punkt där fartyget befinner sig vid en given
tidpunkt. Radioförkortningen QTH betyder "mitt fartygs position är..."

Propeller; genial uppfinning för fartygs framdrift. Tillskrivs ofta
svensken John Ericsson, men hans fungerande skruvpropeller anno 1836
var inte den enda. Egna skruvar lösa hade samtidigt britterna Francis
Smith och Robert Wilson samt fransmannen Frédéric Sauvage. Principen
lär ha kläckts redan 1680 av det engelska geniet Robert Hooke, och
under 1700-talet tillämpades idén i tur och ordning av österrikaren
Josef Ressel, schweizaren Daniel Bernouilli och engelsmannen Joseph
Bramah. Uppfinningen fick betydelse först sedan ångmaskinen börjat tas
i bruk ombord i början av 1800-talet, och John Ericssons propeller lär
ha varit den av de första som fungerade bäst.

Proviant (ship?s provisions); fartygets förråd av livsmedel, fylls på
genom proviantering. Förväxla ej med "Stå?re?s".

Rigg (rig); "kostym" på sjömanssvenska. Egentligen segelfartygets
segel, rundhult, tackel och tåg. (Numera även oljeborrplattform.)

Roder, ror (helm, rudder, av lågty. rôder, "roddredskap"); fartygets
styrinrättning.

Rorsman/rorgängare (helmsman); benämning på den matros som för
tillfället - vid in- och utgående samt i trånga farleder - står vid
rodret, ett uttryck som bland landfolk lustigt nog kommit att beteckna
oinskränkt makt.

Schackel (shackle, av gammaleng. sceacel, "boja" eller "tjuder");
u-formad bygel med bult, för allahanda ändamål, bl.a. för att förena
ankarkättingens längder (jfr femton famnar).

Sekundmeter; meter per sekund. Vindstyrkan mäts minst lika ofta i
enheten Beaufort 1 (stiltje) till 12 (orkan).

Sikta, sikt(barhet) (sight, visibility); ha i synfältet.
Sjögång (high sea); den sjöhävning som uppstår när vågor och dyning
bjuder upp till dans.

Sjöklart, sjöklargöring; med invanda rutiner få fartyget i gott
sjömans- och säkerhetsmässigt skick inför avresa.

Skott (bulkhead); "vägg" ombord.

Skrov (hull); fartygets "kropp" bestående av bordläggning, skott och spant.

Slacka (slack, slacken); ("slacka på springet") släppa efter. Av
slack, det lösa. Jfr fira.

Spring; förlig förtöjning akterifrån och motsvarande förifrån.

Stiltje (calm); vindstilla, bleke. Att bli hindrad av stiltje heter på
eng. to be becalmed.

Styrbord (starboard); av styrårans placering vid den normalhänte
vikingastyrmannens starkare högerarm. Enligt traditionen skall
däcksfolkets hytter ligga på styrbordssidan, som förr ansågs lite
"förmer" än babord. I fråga om vindförhållanden talar man ej om
styrbord och babord utan om vridande åt höger (backing) eller vänster
(veering).

Stäv, förstäv (stem); fartygets "näsa". Därav stäva om gång föröver.

Surra (lash, av nederl. sjoeren); med tåg tajta lasten etc.
Tajta (tauten); styvhala, dra åt tåg etc så hårt som möjligt.

Talja (purchase); enkel "hissanordning". ("Djävlar i min talja";
däcksriktig ed, ej lika gångbar i maskin.)

Tamp (rope?s end); av holl. tamp, egentligen yttersta ändan av lina
etc (betecknar numera ofta hela linan)

Tvärs (abreast); t.ex. fartygets position i förhållande till ett
landmärke etc.

Tåg, -virke (cordage); samlingsterm för rep, linor, trossar etc.

Törn (spell); arbetsperiod till sjöss. "Ta en törn", att skärpa sig
("nu får du ta dig en törn...").

Under däck; dels "innertak" ombord, och dels inredning under väderdäck.

Utkik (lookout); syftar dels på spaning ut över havet, dels på
sjömannen som håller utkik (the lookout man). Förr höll man utkik från
en korg i masttoppen, kallad crow?s nest ("kråkboet"). Namnet är ett
minne av den korg med korpar som vikingarna hade i masttoppen på sina
långskepp. När de tappat land ur sikte släppte de ut en korp, som flög
raka spåret mot närmaste kust ("fågelvägen" heter på eng. as the crow
flies). M.a.o. ett primitivt "angöringsfyrsystem". Vikingarna lär ha
missat hövlighetsdelen i talesättet: "Med utkik på sjön och hövlighet
i land tar man sig alltid lyckligt fram." ("Hålla Utkik" kan också
betyda att prenumerera på HKF:s tidskrift.)

Vackert (handsomely); i den ursprungliga nordiska betydelsen
"vaksamt", lugnt och sansat. "Ta det vackert".

Ventil (porthole, bull?s eye); "fartygsfönster", oftast syftande på
traditionella hyttventiler med mässingkarmar. Ursprungligen kom de
till som kanonportar, i en tid då ingen skulle komma på idén att
släppa in dagsljus och frisk luft i besättningsutrymmena.

Överkurs och Kuriosa

Akter(skepp) (stern); bakre delen av ett fartyg, jfr häck.

Akterförtöjd (stern-fast); förskeppet förankrat eller förtöjt vid boj
och endast aktern in mot kaj e.d.

Akterpik (after-peak); utrymme akter ut, ofta färskvattentank.

Akterseglad, bli (to be left astern, to miss one?s ship eller - om det
sker medvetet - to jump ship); att missa fartyget vid avgång.

Akterspegel (stern); plan akter, jfr häck.

Akter ut (aft); belägenhet på akterdäck eller någonstans i kölvattnet.

Akter över (astern, abaft); riktning mot fartygets akter eller dess kölvatten.

Angöra (make land); från sjön närma sig kusten, vare sig syftet enbart
är att få landkänning eller att anlöpa någon hamn där innanför.

Ankarspel (windlass); slags hiss- och draganordning på backen för
fällning och hivning av ankaret. Jfr capstan.

Ankomst (arrival, lågty. ankumpst); se ETA.

Avdrift (leeway); fartygets tendens att driva något åt lä.

Avgång (departure); se ETD/ETS.

Back (forecastle, "fo?c?sle"; lågty/ned. bak, av keltiskt ursprung);
Det upphöjda däcket längst för ut. Därunder fanns skansen (även den
kallad "fo?c?sle"), manskapets stinkande, fuktkalla kollektivbostad på
"den gamla goda tiden". Back är samma ord som i ölback och har inget
med baksida att göra.

Backing; (om vind) vridande moturs. Förebådar på norra halvklotet fint
väder. Jfr Veering.

Barlast (ballast); förekomst av vatten, sten eller järnskrot etc i
fartygets inre med huvudsyftet att öka stabiliteten.

Bedarra (via no. bedara seg av lågty/nederl. bedaren, "lugna sig", på
eng. abate); om avtagande vindstyrka. Jfr mojna.

Belägga (belay); fastgöra (t.ex. en tågända som lätt skall kunna
lossgöras). Förekommer bl.a. i uttrycket "Stopp och belägg!" (belay
there).

Bestickföring (plotting the ship?s track); att på sjökort lägga ut
fartygets kurs, tillryggalagda distans och middags-position. Görs av
vaktens styrman på "Kuskbocken".

Besättning (crew); ibland endast syftande på manskapet, ibland
åsyftande hela den påmönstrade bemanningen, inbegripet befälet (med
tillägget all told om befälhavaren medräknas). En tredje tolkning är
manskapet och befälet utom befälhavaren. Tvetydigheten gäller i minst
lika hög grad engelska crew. Emellertid finns uttrycket the ship?s
complement, som undanröjer varje risk för missförstånd, complement
betyder "fulltalig styrka". Samma innebörd har ship?s company, vilket
dock kan misstolkas. (På bl.a. franska och ryska används uttrycket
équipage i betydelsen fartygsbesättning, med eller utan
dubbeltydighet. Ekipage är av samma fornnordiska rot som skepp, med
den ursprungliga innebörden "urholkad trädstam". På svenska och
engelska leder uttrycket tanken till häst och vagn med eller utan kusk.)

Bleke (calm); stiltje, vindstilla, blankt hav.

Blindskär (sunken rock); stengrund som ligger så pass djupt, att
vattnet först vid hög sjö bryter över det.

Block; enkla lyftanordningar ombord, bildar tillsammans med tågvirke taljor.

Bog (bow, "the eyes of the ship"); dels fartygets förskepp, dels
riktning ut över fartygssidan för om tvärs, dvs kranbalksvis.

Bord (board); "inom skeppsbord" etc. Den av bräder bestående övre
kanten av skeppssidan.

Bordläggning (plating; el. planking beroende på om metall el. trä
använts); skrovets beklädnad, på spanten.

Bris (breeze, via lågty. av fra. brise); vindstyrka mellan stiltje och kultje.

Brottsjö (breach, breaker, comber); se bränning

Brygga, kommando- (bridge); ofta avses enbart styrhytten. Kallas
ibland vanvördigt "kuskbocken".

Bränning (breaker, surf; av lågty/nederl. brandung); ett slags
brottsjö, el. framrullande vågor som bryts mot kustformationer eller
grund (grundbrott).

Bunkra; skaffa ombord fartygets drivmedel. Även lite på skämt om att
anskaffa ädla drycker. Jfr Koj.

Byssa (galley, "caboose"); kök ombord (av lågtyska kabüse, kabyss).

Båtsmansstol (boatswain?s chair); i hisståg fastgjord sittbräda för
exempelvis målning och annat arbete på utsidan.

Bärga, bärgning (salve, salvage; ty. bergen av germanskt ord som
egentligen betyder "gömma"); rädda något som annars skulle gå
förlorat. (Dock även i uttrycket "bärga segel", to down sail.)

Bäring (bearing); kompassriktning till eller från känt föremål etc.

Deplacement (displacement); vikten av den mängd vatten fartyget
tränger undan, identisk med vikten av själva fartyget inklusive all
last, utrustning osv. Mäts i engelska ton (long tons): 1.016 kg. Se
dräktighet, dödvikt.

Derelict; övergivet skepp.

Destination, destinerad (bound for); sjöresans mål. Jfr voyage.

Dikt (close); nära, tätt intill. Dikt babord (hard aport) är en order
att lägga rodret hårt åt babord.

Distans (distance); avståndet mellan två positioner, mätt i nautiska mil.

Distansminut, se nautisk mil.

Dragg (drag, creeper, grapnel); slags (driv)ankare, änterhake. (Även
skämtsamt om en manlig kroppsdel.)

Dragga (sweep resp. drag); dels att med hjälp av dragg söka efter
drunknad eller föremål under vattenytan, dels om ankaret när detta ej
hålls på plats, liksom om det sålunda drivande fartyget.

Dreja bi (heave to. Av nederl. bijdraaien); att upphäva fartygets
framfart och, med hjälp av maskin, försöka hålla det på samma plats
(t.ex. för att ta ombord lots).

Dumpa; kasta något överbord, detsamma som lämpa eller hyva. På
amerikansk slang kallas det deep-six, som nog är en förvanskning av
deep seas. Jfr även Amerikansk backstörn, "Jänkevaska".

Dungaree; dongeribyxor, sjömansbyxor förr om åren, föregångare till
landkrabbornas jeans. Yrkessjömannens namn på det som i Grå Bolaget
motsvaras av kypertställ.

Durk; "golv" ombord.

Dävert (davit); ett slags lyftanordning för livbåt. Lär ha
konstruerats av en walesare som hette David, i Wales uttalat Davit.

Dödvikt (deadweight); vikten av den last fartyget kan ta, samt vikten
av bunkers, färskvatten och förråd. Mäts vanligen i engelska long
tons. Se deplacement, dräktighet.

ETA (estimated time of arrival); beräknad ankomsttid. Arrive lär i
grunden vara ett rent sjöuttryck; av lat. arripare, "komma till lands".

Fallrep (gangway); eg. det tåg som hänger till skydd längs sidorna vid
äntring av...

Famn (fathom); maritimt längdmått, sex feet eller 1,829 meter. Har
flitigt använts för bl.a. havsdjup men ersätts alltmer av det metriska
systemet. Jfr Femton famnar.

Farled (fairway); navigerbart farvatten.

Fartyg (vessel, ship); organisk varelse med själ. Joseph Conrad: "Ett
fartyg är ingen slav. Man måste göra det lätt för henne på sjön, och
man får aldrig glömma att man är skyldig henne allt i fråga om
omtanke, skickligt handhavande och kärlek." Kärt barn med många namn:
Skuta, skorv, holk, kareta osv. Befarna sjömän talar ofta om sina
"båtar" men aldrig om "skepp" utom i sammansättningar som skeppshund.

Femton famnar, ute på; vara helt "ute på djupt vatten", "ute och
segla" (eller, på landbacken, "cykla"), dvs ha totalt fel. (Syftar nog
på en schackel, motsvarande 15 famnar på ankarkättingen. En
ankarkätting består av åtta schacklar, dvs 100 fathoms.)

Fender(t) (av eng. fend, "avvärja"); förr ofta med tågvirke omspunnen
dyna, som hängs ut för att skydda fartygssidan mot stötar. BA-fender
är en stor special-fender i Buenos Aires? dockor.

Fira, fira ned (ease); på kontrollerat sätt släppa efter på tågvirke
eller kätting, etc. Sålunda en vertikal rörelse. Jfr slacka.

Flaskpost (bottle message, nära släkt med havsströmforskningens drift
bottle); försändelse med havet som tidsbromsande brevbärare i en
alltför jäktad tid. Ju längre tid och färdväg den tar, desto gladare
blir mottagaren. M.a.o. en korkad postgång!

Fribord (freeboard); den del av skrovet som är över vattenytan.

Friskar i (getting up); gör vinden då den tilltar i styrka.

Frälsarkrans (lifebuoy); livboj (ibland hopblandad med skepparkrans)

Förhala (shift); förflytta fartyget från en kaj-/ankarplats till en
annan. Förr betydde uttrycket mestadels att med fastgjorda trossar
förflytta fartyget ett stycke längs samma kaj. Lite skämtsamt kan det
även betyda att flytta en sak ombord eller att "förhala" till nästa
sjapp i land.

Förlisa (to be lost, to be shipwrecked, to founder; av lågty.
Vorlisen, "gå förlorad"); gå under, gå i kvav.

Förpik (forepeak); (förråds-) utrymme under backen. Jfr "slå läns".

Förtöja (moor); lägga fast fartyget vid pollare o.d. "Fyra femtedelar
av jorden är vatten ? resten är till för att förtöja vid." Jfr lägga
till.

För ut, för över (ahead); belägenhet respektive riktning mot
förskeppet eller någon punkt i färdriktningen.

Glas, slå (strike the bell); slag på skeppsklockan (efter
halvtimmes-timglas), ökande med varje halvtimme under
fyratimmarsvakten. Åtta glas markerar således vaktskifte. (Förr var
sixteen bells kutym ombord vid årsskiften; utöver åtta glas för
vaktens slut kl 2400 slog yngste man ombord åtta extra glas för det
nya året kl 0000.) Vid andra plattvakten 1800-2000 började man om från
början i stället för att fortsätta med fyra glas osv; dock hoppade man
från näst sista halvtimmens tre glas till åtta glas, markerande att
hela plattvakten var tillända. Orsaken var ett myteriförsök på ett
brittiskt fartyg 1797, med sju glas på andra plattvakten som signal.
Detta förhindrades och Amiralitetet beslöt att sju glas aldrig mer
skulle förekomma på den vakten.

Hala (haul); ta hem på tåg, etc. (flaggen halas ju ned på kvällen,
därav missförståndet bland många att ordet skulle betyda "sänka till
lägre nivå". )

Hamn (port /of call/ om destinationsorten, hamnstaden, och harbour
eller docks om själva hamnanläggningen); gemensamt germanskt ord med
grundbetydelsen "behållare". Engelskans haven har kommit att betyda
"tillflyktsort", "fristad", etc. (Hamn i uttrycket "en djävul i
människohamn" är ett helt annat ord som betyder "skepnad".)

Hem, ta (home); ofta detsamma som hala. Ett ankare är "hemma" när det
sitter i klyset.

Hissa (hoist, lågty. hissen); urspr. ren sjöterm med innebörden lyfta,
förflytta uppåt.

Hiva (heave); dra in (vajer), hala ombord (tross) etc. (Därav ett hiv,
lyft av ett sling.) Jfr hyva.

Howling Fifties ("de tjutande femtiograderna"); sjömansnamn på den
sjövilda västvinddriften i farvattnen 50-60° sydlig bredd. Även
användbart vid 50-årsgratulationer. Jfr Roaring Forties (och
"Brightening Sixties").

Hull down; fartyg i sikte i fjärran, med skrovet under horisonten.

Hundvakt (mid-watch); vaktskiftet 0000-0400. (Ej att förväxla med
plattvakterna 1600-1800 och 1800-2000, på engelska dog watches.)

Hytt (cabin); sjömannens bostad ombord. (Norska lugar, danska kahyt.)

Hyva; hiva, men även kasta, slänga, dumpa något överbord.

Håll an! (avast!); stopp, vänta, gör ett uppehåll!

Häck (av nederl. hek) är alls icke vulgärt, vilket dock landkrabbor
kan få för sig. Enligt rättesnöret Svenska Akademiens Ordbok betyder
det: "den flata, stundom något utåtbuktade (konvexa) del av aktern som
befinner sig över valvet l. den uppspringande bordläggningen o. som
bildar trubbvinkliga hörn mot skeppssidorna, ?flat? akterspegel". I
dag vanligast i kombinationen häcktrålare, samt med syftning på det
mänskliga akterkastellet.

Hästbredderna (horse latitudes; av spa. Golfo de las yeguas,
"Hästbukten", havsområdet mellan Spanien och Kanarieöarna); bälte med
bleke mellan nordostpassaden och de nordliga västvindarna. Namnet
syftar även på den avans sjömännen hade fått vid utmönstringen. Det
tog sin tid att komma igenom området, och innan så skett hade de
jobbat ihop den summan och börjat tjäna egna pengar. När de arbetat
färdigt for the dead horse, som skuldperioden kallades, var det sed
att hänga en uppstoppad hästmodell i rånocken och sedan dumpa den i
sjön. To flog... (dvs prygla) ...the dead horse var å andra sidan att
försöka få besättningen att utföra mer arbete än det absolut
nödvändigaste under skuldperioden. (Arbetsuppgifter som gradvis ökades
bortom gränsen för det rimliga, således att tvinga besättningen att
utföra helt onödiga sysslor, kallades att månöka.)

Kap; avser oftast Godahoppsudden.

Kapell (cover; av ital. capello, "hatt", "lock"); skydd av segelduk
e.d. över ankarspel m.m.

Kapsejsa (capsize, av spanska cabeza, "huvud"?); om fartyg som slår runt.

Klarering (clearance); rutiner och formaliteter gentemot myndigheter
etc i samband med ett fartygs ankomst till och avgång från en hamn.
Ombesörjs av rederiets agent.

Klys(gatt) (hawse-hole, lågty./nederl. klüse, "trång öppning");
öppning i fartygsskrovet för tross (hawser), ankarkättning etc. Jfr
halgatt, halkip.

Knop (knot); dels sjömans-"knut" (även bend på eng,) - jfr stek - och
dels hastighetsmått till sjöss (en knop är en nautisk mil/timme). Jfr
logg.

Knyta sig; detsamma som törna in i betydelsen gå till kojs.

Krabb sjö (choppy sea); häftig sjö med korta, höga vågor.

Kranbalksvis (on the bow); riktning över styrbords eller babords bog.
Syftar på korta bjälkar som förr stack ut från backen.

Kronometer (chronometer); precisionsklocka, oumbärligt hjälpmedel för
fastställande av fartygets position. Den självlärde brittiske
snickaren John Harrisons uppfinning testades 1735 i HMS Centurion. Den
kom snart att revolutionera sjöfarten. En av de första som drog nytta
av kronometern var kapten James Cook, Jfr Ståndet.

Kränga (heel /over/; av nederl. krengen); om fartyget när det tar en
överhalning, dvs rullar åt ena sidan. Jfr Slingra.

Kuling, se kultje.

Kurs (track, course); väg mellan två förutbestämda positioner.

"Kvajla upp sig" (coil up); "rulla ihop sig" (betyder egentligen
skjuta upp tågvirke o.d, dvs lägga det i bukter).

Kölvatten (wake); den handstil akteröver som avslöjar om
rorsman/rorgängaren ägnat sig åt att skriva namnet.

Laber vind (light wind; av lågty/nederl. labber, "slapp"); lätt vind.

Landbacken; vanlig sjömansbeteckning på Terra Firma.

Landkrabba; slemmig varelse av arten Gecarcinus ruricola. Även person
tillhörande den anonyma massa som ej å sjömansyrkets vägnar "slagit en
läns i saltvatten". På eng. ofta kallad landlubber, av walesiska llob,
"drummel". (Lubber, "träskalle", kan även betyda klumpig eller dålig
sjöman.) Jfr Land(s)man.

Landkänning (land fall); få land i sikte eller som radareko.

Last(age) (av lågty. last/asche/); börda, det gods fartyget för med
sig. Jfr läst.

Lastrum (hold); utrymme för godset, vars trygga transport över havet i
förlängningen inbringar lite matpengar åt besättningen.

Lejdare (ladder); trappa ombord, repstege (t.ex. lotslejdare).

Ljugarbänk; scen ombord för framförande av den konstart som kallas
skepparhistorier eller sjöskrönor, ofta belägen i lä på akterkant om
byssan. Antagligen är det just en norsk lyværsbænk som åsyftas, dvs en
bänk i lä som inte har ett dyft med ljug att skaffa.

Lod (lead, "bly"); i tamp tajtad metallkropp, varmed vattendjup mäts.

Loda, lodning (to sound); att med lod mäta vattendjup (t.ex. för att
undvika grundkänning i okända farvatten).

Lodskott; resultatet av enstaka lodning.

Loggbok; se Skeppsdagbok.

Lots (pilot); syftar oftast på nautiska vägvisare, men även på sky
pilots, samt på en tredje sort som visar vägen till hamnkvarterens
galanta damer. De tillhör m.a.o. ej samma fack.

Lovart (windward, av nederl. te loeve waart, "åt vindsidan"); den
riktning varifrån vinden ligger på. Att slå en läns i lovart
rekommenderas ej.

Långskepps (fore-and-aft /line/); om fartyget i hela dess längd. Kan
ibland även avse hela fartygssidan mot kaj (alongside).

Låring (quarter); del av fartygssidan akter om tvärs.

Lä (lee); motsatsen till lovart.

Lägga till (berth); om fartyget när det lägger sig långskepps vid kaj
o.d. Jfr förtöja.

Lämpa överbord (jettison); göra sig av med last etc, t.ex. för att
minska slagsida.

Länsa, läns (pump, dry off, av lågty/nederl. sjötermen lens, "tom");
(bl.a.) befria(d) från vatten. Jfr "Slå en läns".

Lättar, tjockan; avtar, det klarnar upp

Mantåg (manrope); säkerhetståg i höfthöjd, t.ex. på fallrepet.

Mareld (seafire); Myriader runda encelliga flagellater eller
gisseldjur av arten Noctiluca, upp till två mm stora. En del
innehåller klorofyll, varför de ibland - felaktigt - hänförts till
växtriket. Vid mekanisk retning lyser de upp t.ex. bogvattnet i ett
grönaktigt till blåvitt sken, som förefallar utstråla från havet
självt. Marelden tros ibland vara ett förebud inför storm.

Matros (eng. able bodied seaman, AB; av nederl. matroos och fra.
matelot); befaren sjöman på däck. Ytterst samma ord som eng. mate,
(backlags-) kamrat, numera styrman.

Monsun (av arab. mausin, "årstid"); ihållande vindar i subtropiska
områden, från land på vintern och från havet på sommaren.
Vinterhalvårets NE- respektive NW-monsun - beroende på farvatten -
anses bero på kalla och torra vindar från Himalaya ut över havet,
medan sommarhalvårets SW-monsun anses bero på atmosfäriska hävningar
över den solvarma tibetanska högplatån. Monsunen är egentligen en
land- och sjöbris i kolossalformat.

Moring (mooring ring); på järnboj (mooring buoy) eller i land placerad
grov ring för förtöjningsändamål.

Mönja, bly- (red lead, via lågty. av lat. minium, "rött färgämne".
Därav miniatyr, "rödmålad bokillustration", en term som saknar samband
med "minus", "minimal" osv); rödbrun rostskyddsfärg. (Red lead är även
en skämtsam benämning på ketchup.)

Mönstra på/av (sign on/pay off); om sjöman som påbörjar/avslutar sin
törn (ej att förväxla med själva /rederi-/anställningen).

Mönstra av för gott; törna in för gott, dvs avlida.

Nakterhus (binnacle; av nederländska nachthuis, "natthus"); finns i
styrhytten, där det härbärgerar den kardanskt upphängda kompassen.

Nock; av lågty. nok(ke). Yttersta ändan av rundhult, har troligen
inget samband med...

Ombord i (on board, aboard); det bland civilt yrkessjöfolk vanligaste
uttryckssättet om belägenhet inom skeppsbord. (Ombord på, som vi nog
använder parallellt lite till mans, kan ha sitt ursprung inom
Kommissen.)

Ombordläggning (collision); fartygskollision

Orkan (hurricane; av karibindianska urakan, "oväder"); våldsam tropisk
storm, Nordväst-Atlantens motsvarighet till Taifun på Nordväst-Pacific.

Passad (troligen från ital. passata, "genomgång", via nederl. passaat
och da. passat. På eng. heter det trade winds); varaktiga vindar i
bältena mellan 30° N och 30° S. På norra halvklotet är riktningen NE
och på södra SE.

Pejla; dels loda djup (sound), av lågty/ nederl. pegel, "vattenmärke",
och dels att bestämma riktningen (take a bearing) till landmärke etc.
Det senare sker med hjälp av kompassens pejlskiva (som på engelska är
uppkallad efter kartagern Hannibals grekiske lots Pelorus). Man kan
också ha "pejling" på läget i största allmänhet.

Pentry, penteri (pantry, "skeppsskafferi", av lat. panis, "bröd");
utrymme för servis, diskho etc i anslutning till mäss och byssa.

Plattgattad; om fartyg som har plan akterspegel. Jfr rundgattad.

Pollare; järnkonstruktion ombord - kallad béting (bitt) - eller på kaj
(bollard), för förtöjning.

Poopdäck, poopen; upphöjt akterdäck. Av pupi, hedniska gudabeläten
placerade längst akterut i forntidens skepp. Jfr Flagghälsning 2.
(Eng. to poop syftar på våg som slår in längst akterut, fartyget tar
in sjön akterifrån.)

Position (position); den punkt där fartyget befinner sig vid en given
tidpunkt. Radioförkortningen QTH betyder "mitt fartygs position är..."

Proviant (ship?s provisions); fartygets förråd av livsmedel, fylls på
genom proviantering. Förväxla ej med "Stå?re?s".

Redd (roads); ankarplats utanför hamn.

Red duster; smeknamn på Red ensign, den brittiska handelsflaggen (röd
med miniatyr-Union Jack i övre vänstra hörnet)

Redlös (disabled), driva redlöst (to be adrift); om fartyg utom all
kontroll. Jfr Stagad.

Reling (rail); översta delen av brädgången.

Rida ut (stormen) (to weather out /the storm/); gör man när man håller sjön.

Rigg (rig); "kostym" på sjömanssvenska. Egentligen segelfartygets
segel, rundhult, tackel och tåg. (Numera även oljeborrplattform.)

Roaring Forties ("de rytande fyrtiograderna"); 40-50° sydlig bredd i
västvindbältet. Havsautostradan för "rullgardinbåtar" på
Australienfarten, efter att de rundat Kap och påbörjat sin running the
easting down. Även användbart vid 40-årsgratulationer. Jfr Howling
Fifties (och även "Brightening Sixties").

Roder, ror (helm, rudder, av lågty. rôder, "roddredskap"); fartygets
styrinrättning.

Rundgattad; om fartyg som har rundad akter. Jfr plattgattad.

Schackel (shackle, av gammaleng. sceacel, "boja" eller "tjuder");
u-formad bygel med bult, för allahanda ändamål, bl.a. för att förena
ankarkättingens längder (jfr femton famnar).

Scrimshaw, se Sjömanshantverk.

"Segla"; i uttryck som "nu är du allt ute och seglar". Antagligen en
översättning av to be (quite/all) at sea med innebörden att inte fatta
ett dugg. Syftar egentligen på personer som ger sig ut i rum sjö utan
sjökort och kompass. Jämför Femton famnar.

Sekundmeter; meter per sekund. Vindstyrkan mäts minst lika ofta i
enheten Beaufort 1 (stiltje) till 12 (orkan).

Sextant; syftar ej på raffinerad mogen lady utan på
navigationsinstrument för mätning av solhöjden.

Shipshape and Bristol fashion; sinnebilden för god sjömansmässig
ordning. Bakgrunden är föga rumsren, dock. Till Bristol kom
slavskeppen, som både stank och var veritabla smitthärdar. Inför
ankomsten skulle rårna svängas in och hela skeppet rundvaskas. Ingen
fick gå iland innan skeppet inspekterats och konstaterats vara ship
shape enligt the Bristol fashion. Ytterligare en bakgrund var hamnens
skillnad på uppemot tio meter mellan ebb och flod. Det var oerhört
påfrestande för skeppen att bli liggande i gyttjan under ebb. Sådana
strapatser klarade endast skepp av högsta klass, de som var ship
shape. 1803 dämdes hamnbassängen upp och 1807 förbjöd England
slaveriet. Uttrycket lever dock kvar.

Shipwrecked; om fartyg som lidit skeppsbrott. Jfr castaway.

Sikta, sikt(barhet) (sight, visibility); ha i synfältet.

Siren (av grek. sirenes, "insnärjare", syftande på förföriska
havsnymfer som visar sig vara demoner med kvinnohuvud och fågelkropp);
i fartygets ljudmiljö en släkting till mistluren, tyfonen och
ångvisslan (kan även avnjutas i filmen om s/s Martha).

Sjanghaja(d) (to shanghai someone, to be shanghaied); om metoden att
tvångspåmönstra sjömän, ombordtransporterade i medvetslöst tillstånd .
Hanteringen blomstrade under den californiska guldruschen, som
inleddes i mitten av 1800-talet. I San Francisco Bay var kring 1850
tusentals skepp upplagda, sedan besättningarna rymt till guldfälten.
Shanghai var långt borta, och Shanghai voyage blev synonymt med lång
sjöresa, oavsett verklig destination. Därför hette det att den
tvångsrekryterade blev sent to Shanghai, vare sig han kom dit eller
ej. En annan förklaring är att uttrycket föddes i själva Shanghai, där
skeppare på amerikanska tea clippers kunde ta till okonventionella
metoder för att fylla på besättningen. Ytterligare en ledtråd är att
på australiensisk engelska kan be shanghaied betyda "skjutas ut med
katapult", kanske en symbolisk bild av rekryteringsmetoden. Jfr Mickey
Finn.

Sju resor värre; mått på något som är riktigt dåligt el. illa jämfört
med något annat.

Sjåare, hamn- (lumper; av nederl. sjouw och frisiska sjôe, "knog",
"tungt arbete", samma ord som i "ett fasligt sjå"; troligen även
påverkat av ty. Schauer, "åskådare"); egentligen sjömansterm för
hamnarbetare, med tiden kanske lätt nedlåtande. Betecknar även
taljerepsknop.

Sjöben; har den som är befaren.

Sjögång (high sea); den sjöhävning som uppstår när vågor och dyning
bjuder upp till dans.

Sjöklart, sjöklargöring; med invanda rutiner få fartyget i gott
sjömans- och säkerhetsmässigt skick inför avresa.

Sjöman, sjöfarare (seaman, seafarer, mariner osv); kärt barn med många
namn: sjöbjörn, sjöbuss, beckbyxa, sea dog, old salt, shell back, Jack
Tar, flying fish sailor m.m. Av sjömanspoesins allra mest extrema
motpol omdöpt till "ombordanställd".

Sjörök (sea smoke); ett slags tjocka blott några meter upp över
havsytan. Uppstår då vattnets temperatur är avsevärt högre än luftens.

Sjöskröna (sailors? tales; av no. skrøne); ungefär detsamma som
skepparhistoria. Skiljer sig genom sin relativa äkthet radikalt från
landskrönan, som alltid är uppdiktad. Bakgrunden till det engelska
uttrycket spinning a yarn, motsvarande "dra en skröna", är sysslan
ombord i segelskepp att spinna kabelgarn ? rope yarn ? av gamla
tamprester, dvs old ropes. Det var den enda arbetsuppgiften som gav
sjömännen chansen att tala fritt med varandra, varvid
berättelsekonsten frodades.

Skalka luckorna (batten down the hatches, av nederl. schalken); metod
på ej helt moderna fartyg att hindra vatten från att tränga in i
lastrummet. I samband med sjöklargöring täcks luckan med presenning,
som med hjälp av skalkningsjärn kilas i luckkarmen med luckkilar av
trä. Termen kan även användas om andra skyddsarrangemang mot
vatteninträngning.

Skepparkrans (Newgate fringe el. frill, av fängelse i London);
skäggkrans från öra till öra, får ej förväxlas med frälsarkrans.

Skeppsbord, inom; detsamma som ombord. Se även bord.

Skeppsdagboken kallas även "loggbok" (ship?s log). För länge sedan
skrevs sjöresans aktualiteter ned på spånblad från en timmerstock,
eng. log. Spånbladen hängdes upp i kronologisk ordning, blev en log
book.

Skeppshunden och skeppskatten; avhållna skeppskamrater till
generationer av sjömän, tills de någon gång under efterkrigsperioden
(1978?) tvingades gå iland för gott till följd av skärpta rabies- och
karantänsbestämmelser. Kanske gick det colombianska segelfartyget
Gloria i inrikes fart, för hennes trotjänare Chicote mönstrade av
först 1994 efter 13 år på hundvakten. Han törnade in för gott strax
därefter, troligen med brustet hjärta över att tvingas lämna sjölivet.
Länge var orden "hund" och "katt" tabu ombord; ett tabu som ibland
kunde utsträckas till själva hunden men knappast till katten. För
senare sjömansgenerationer var skeppshunden och skeppskatten i
huvudsak lyckobringande. Bl.a. ansågs de kunna förutse om någon fara
hotade fartyget, och om de smet iland just före avgång kunde det vara
klokt att göra likaledes..

Skeppsklocka (ship?s bell); sitter framme på backen, där den anses
härbärgera fartygets själ. (En mindre klocka brukar finnas på bryggans
styrbordssida.) Bästa materialet anses vara brons; fyra femtedelar
koppar och en femtedel tenn. Mässing förekommer också men anses ge
sämre klang och hållbarhet. På klockkläppen sitter en kläppstjärt, dvs
ett "handtag" (i Kommissen kallat fockedrevsudd) som brukar vara ett
praktexempel på utsökt sjömanshantverk. I tjocka slår utkiken ett slag
på skeppsklockan om han siktar fara åt styrbord, två om han siktar
fara åt babord och tre om han siktar fara rakt för ut. Jfr glas och
timglas.

Skipper; skepparen, "gubben", befälhavaren. Förväxla ej med shipper.

Skjuta upp (coil down); detsamma som att kvajla upp (om tågvirke etc).

Skott (bulkhead); "vägg" ombord.

Skrov (hull); fartygets "kropp" bestående av bordläggning, skott och spant.

Slacka (slack, slacken); ("slacka på springet") släppa efter. Av
slack, det lösa. Jfr fira.

Slag (bilge); fartygsskrovets rundning mellan sida och botten. Därav
slagvatten (bilge water).

Slagsida (list); om fartyget då det förlorat sin stabilitet och löper
risk att kapsejsa.

Slingerställ, -skott (shifting boards); utan dem går allt i durken i grov sjö.

Slingra (pitch and roll); när fartyget stampar och rullar samtidigt,
rör sig våldsamt i både längd- och sidled.

"Slå runt" (to paint the town red); festa i land, "släppa Barrabam
lös". Syftar egentligen på kantra, kapsejsa.

"Sné(d)seglare"; användbar förolämpning i alla möjliga sammanhang.
(Egentligen skuta med gaffel- eller bermudasegel men utan råsegel.)
Spant (frame, av lågty/nederl. spant); fartygets "revben".

Splejsa, splitsa (splice); förena exempelvis två tampar med varandra.
Även att dela kostnaden för något.

Spring; förlig förtöjning akterifrån och motsvarande förifrån.

Spygatt (scupper); avlopp i däck/durk.

Stagad (av stag, tåg el. wire som stöttar master etc, urspr. med
betydelsen "något styvt, spänt"); berusad. Kodtermerna på detta tema
är flerfaldiga, mestadels hämtade från segelfartygsepoken. Three
sheets in (eller to) the wind, "tre skot i vinden", betyder samma sak.
To splice the main brace ("att splejsa storbrassen") betyder även "ta
en sup". Löpande gods (running gear) var tågvirke i riggen men kunde
även syfta på våtvaror som lätt löper ned i ens torra hals. Sarving
var duk runt ankartåg för att skydda mot skamfilning. Att "friska på
sarvingen" var att förfara denna till rätt läge i klyset men syftade
även på rymdmåttet ankare, gott för ca 40 liter brända och
destillerade drycker.

Stampa (pitch); om fartygets rörelser i grov sjö för ifrån - duvning
med fören och sättning med aktern.

Stand by; att vara beredd (ifall något som kräver ens insats skulle inträffa).

Stiltje (calm); vindstilla, bleke. Att bli hindrad av stiltje heter på
eng. to be becalmed.

Stimbåt (steamer); ångfartyg.

Stäv, förstäv (stem); fartygets "näsa". Därav stäva om gång föröver.

Surra (lash, av nederl. sjoeren); med tåg tajta lasten etc.

Svaja (swing); fartyg som till ankars rör sig för väder och vind är på svaj.

Tackel (tackle); enkel "hissanordning, se talja.

Taifun (kin/jap. "stor vind"); tropiska stormar i nordvästra Stilla
Havet. Uppstår som atmosfäriska lågtrycksystem över den väldiga
mikronesiska ö-världen, orsakade av att det tropiskt varma havet
avdunstar enorma mängder vattenånga i luften. De regnoväder som
uppstår trycks åt W-WNW av den förhärskande E-vinden samtidigt som de
arbetar upp sig till extrema vindstyrkor. Till Japan kommer taifun
under sensommar och tidig höst. Enorma brottsjöar kan dra in över
kustbygderna och orsaka översvämningskatastrofer. De medföljande
skyfallen orsakar jordskred, som kräver sin tribut. Isebukten, där
hamnarna Nagoya och Yokkaichi ligger, minns fortfarande
taifunkatastrofen den 26 september 1959, då drygt 5.000 människoliv
krävdes. Men taifun är också kamikaze, "gudavinden", syftande på att
den på 1200-talet stoppade mongolernas försök att invadera Japan.
(Taifun får ej blandas ihop med Tyfon, en egyptisk demon som
associerar till förödande vindar inifrån Sahara.)

Tajta (tauten); styvhala, dra åt tåg etc så hårt som möjligt.

Talja (purchase); enkel "hissanordning". ("Djävlar i min talja";
däcksriktig ed, ej lika gångbar i maskin.)

Tamp (rope?s end); av holl. tamp, egentligen yttersta ändan av lina
etc (betecknar numera ofta hela linan).

Tatuering, sjömans- (tattoo, en polynesisk term); livaktig
sjömanstradition som inleddes sommaren 1769, då kapten James Cook?s
Endeavour anlöpte Tahiti. Med ombord var bl.a. matros Robert Stainsby,
som med sin kropp introducerade tatueringen som sjömansmode. Vanliga
sjömanstatueringar är bl.a. "tro, hopp och kärlek" samt "sailor?s
grave". Den som rundat Kap Horn är berättigad till att tatuera en
liten blå stjärna på vänster örsnibb. Efter fem dubbleringar är man
berättigad till en motsvarande stjärna på höger öronsnibb, och efter
tio dylika två röda tatueringar i pannan. De tre tatuerade
"luffarprickarna" mellan tummen och pekfingret associerar i dag
knappast till sjömännen men lär symbolisera deras skyddshelgon S:t
Nikolaus.

Tenth wave; urgammalt begrepp med innebörden att den tionde havsvågen
skulle vara större och kraftigare än de nio föregående. Lär ha myntats
av romarna, medan deras grekiska samtida höll på den tredje vågen.
Visserligen kan vinden bidra till att en serie vågor förstärker
varandra, men det kan lika gärna vara den femte eller någon annan som
råkar bli den högsta. Kanske finns även ett samband med havsguden
Ägirs döttrar. De är nio till antalet och sägs personifiera nio vågor
som följs åt.

Timglas (sand-glass,); tidmätare bestående av ett dubbelglas med en
smal "midja" emellan, lär ha uppfunnits under 900-talet och kommit i
mera allmänt bruk på 1100-talet. Till sjöss blev det oumbärligt
fr.o.m. 1400-talets upptäcktsresor. Mängden fin sand som rinner igenom
"midjan" ? pulveriserad svart marmor som upprepade gånger kokats i vin
och torkats i solen ? är anpassad för den tid som skall mätas; 30
sekunder för loggen och en halvtimma för skeppsklockan (därav slå
glas). Österns sjöfarare hade i stället väl avvägda joss-sticks,
rökelsepinnar, att mäta dygnets tolv dubbeltimmar med. Så småningom
utvecklades en "metall-klocka"; pulveriserad rökelse lades i vindlande
labyrinter inuti apparaten, kalibrerad till att mäta de med årstiderna
skiftande vakterna nattetid. (Den vanligaste ingrediensen i Österns
rökelse är f.ö. kåda och kärnved från örnträdet Aquilaria Agallocha,
även kallat aloë-, colombo- eller paradisträ och vanligt material i
utsökta juvelskrin m.m.)

Tjocka; tät dimma.

Trad (trade); detsamma som rutt, (regelbundet återkommande) färdväg.
Se även rotation.

Trimma (trim); lasta fartyg på rätt köl, justera djupgåendet för och
akter. Jfr lämpare.

Tross (hawser); grovt tågvirke. (Eng. hawser kommer av halter,
"galgrep"; jfr Bom.)

Tsunami (japanska "hamn-våg"); väldig flodvåg som uppstår till följd
av undervattensbävning, fortplantar sig och ökar i styrka över stora
havsytor och slår med förödande kraft mot närmaste land i dess väg.
Tvärs (abeam); i rät vinkel mot långskeppslinjen.

Tvärs (abreast); t.ex. fartygets position i förhållande till ett
landmärke etc.

Tåg, -virke (cordage); samlingsterm för rep, linor, trossar etc.

Törn (spell); arbetsperiod till sjöss. "Ta en törn", att skärpa sig
("nu får du ta dig en törn...").

Under däck; dels "innertak" ombord, och dels inredning under väderdäck.

Vackert (handsomely); i den ursprungliga nordiska betydelsen
"vaksamt", lugnt och sansat. "Ta det vackert".

Varpa (kedge); förhala ett fartyg med hjälp av varpankare.

Vaska; tvätta.

Veering; (om vind) vridande medurs. Förebådar på N. halvklotet busväder.

Vinda hem (heave up); med ankarspel hiva in ankarkätting eller
förtöjningstross.

Vrak (wreck); skrovet av ett totalhavererat fartyg, vare sig det
ligger ovan eller under havsytan. Ordet kan numera även syfta på
kraschade bilar, nedgångna människor m.m.

Vågdal (trough /of the sea/); t.ex. om fartygets läge när det befinner
sig mellan två vågtoppar.

Överhalning (lurch); våldsam rullning åt ena sidan, krängning orsakad
av grov sjö. Att överhala (to overhaul) betyder även rundsmörjning,
skötsel osv av utrustning; och att få en överhalning kan betyda att få
en utskällning eller rentav ett kok stryk.

Tack till Sjöfartsverket.